Påskens passionsdrama har passerat. Mängder av gudstjänster, andakter och konserter har genomförts i våra kyrkor. Musiken har varit en bärande kraft, med en inledande glad festmåltid, via djup sorg till en avslutning i glädje. Med den kanske vackraste kyrkomusiken och de finaste psalmerna. Musik som berör, in i själen. Många är de musiker och körer har varit aktiva.
En nära vän brukar berätta om när hens arbetslag berättade för varandra om hur de kommit in i kyrkan. Alla hade de på ett eller annat sätt kommit in genom musiken. I ett inlägg1 på Twitter (en s.k Tweet) frågar Fredrik Modeus, Biskop i Växjö stift, sina följare vilken som var deras väg in i kyrkan. Hans egen gick genom en ungdomsgrupp i Jönköping. Många svarar att de kom in i kyrkan just genom musiken (körsång). Andra nämner ungdomsgrupper, konfirmation och läger, i bl.a. Taize. Marie Starck, Svenska kyrkans kultursekreterare, säger i en intervju i Kyrkans Tidning2 att ”Det är väl känt att kulturen, och inte minst musiken, är skälet till att många kommer i kontakt med kyrkan”. Hon framhäver kyrkans roll som kulturbärare och det samhällsekonomiska värde kulturen ger.
Det är därför oroande att antalet musicerande barn i kyrkan minskar. Antalet barnkörer minskade med över 20% och antalet sjungande barn i svenska kyrkans körer minskade med 35% från 2001 till 2021 enligt statistik från Svenska kyrkan. Under samma tid minskade antalet ungdomskörer och tillika sångare ännu mer, till nästan hälften. Utvecklingen i vuxenkörerna har dock varit en helt annan. Ytterst få körer (under 1%) har försvunnit och antalet sångare har minskat med knappt 5% under denna tid.3Ett bygge måste börja nerifrån. Det kan ske på olika sätt, men en viktig ingång går genom musiken. Satsningen på barn och ungas sång och musicerande ser olika ut i olika församlingar. Där det satsas blomstrar det (förstås) mer.
Jag pratar med en annan vän, med bakgrund inom frikyrkan och ställer frågan varför kulturen kring musik är så allmängiltig och avslappnad inom den frireligiösa sfären. Hen nämner att trösklarna är låga och att det finns en lekfullhet kring musiken.
Traditionen från folkväckelsens gräsrotsengagemang, där en annan typ av musik hade stor betydelse, finns till stor del kvar. Flera popartister och musiker är sprungna ur den frireligiösa myllan. Mer om det ska inte ordas här, men kanske i en egen artikel vad det lider. Musikliv och tro går hand i hand. Så lägg mycket krut på de ungas (och de vuxnas) musicerande. För sångens och körernas överlevnad, men också för kyrkans.
p.s Varför inte följa Fredrik Modeus exempel och kasta ut frågan till dig som läser. Hur kom du in i kyrkan? D.s
[1] https://mobile.twitter.com/biskopenivaxjo/status/1197460946823843841
[2] https://www.kyrkanstidning.se/kultur/kulturen-ar-kyrkans-framtid
[3] https://www.svenskakyrkan.se/filer/1374643/K%c3%b6rer%202001-2021.pdf?id=2439853
Mattias Kronstrand
mattiaskronstrand@hotmail.com
