INTERVJU #3

När vi ”skärmträffas” är det ännu en solig dag, det brukar vara det när jag håller mina intervjuer. Jag får kisa i motljuset, men kan ändå urskilja Ellinors leende. Vi känner till varandra genom gemensamma bekanta. Det är väldigt lätt att prata med henne. Svaren på frågorna kommer snabbt och självklart. Jag kan ana en drivkraft och en ambition bakom det chosefria och enkla.

Hur länge har du jobbat i kyrkan?
Jag tog min kantorsexamen 1995. Har fött tre barn och pluggat lite genom åren.

Hur kom det sig att du började jobba inom kyrkan?
Jag spelade flöjt som liten, men hamnade så småningom i sammanhang där jag behövde kompa andra. Då behövde jag lära mig att spela piano. Jag började först lite på egen hand, mest för att det var kul. Jag spelade ett år på gymnasiet, men det var svårt att få till något vettigt av det. Så träffade jag en tjej som läste till kantor (den svenskkyrkliga kantorsexamen) på Betelseminariet i Stockholm. Hon frågade om jag inte skulle börja där. Jag tyckte att det kunde vara bra för då skulle jag få en yrkesexamen samtidigt som jag skulle få lära mig mer piano. Eftersom jag kunde så lite piano och aldrig hade spelat orgel kom jag inte in, vilket vi kanske får tacka Gud för, ha ha. Då gick jag ett förberedande år och spelade både piano och orgel, sökte igen och kom in. Inte för att egentligen bli kantor, utan för att det var så roligt att spela.

Men du blev kantor ändå?
Ja. Vilken utbildning det är! Man har orgel, kör, dirigering, sång, brukspiano, klassiskt piano. Du får så mycket olika saker med dig jämfört med om du ”bara” är instrumentalist. Jag tyckte att det var jättekul! Så dök det upp ett vikariat i Missionskyrkan i Linköping och jag tänkte att det var ett bra sätt att testa på yrket. Men jag som var på en förhållandevis låg nivå fick öva mycket. En högmässa var som en konsert. Jag lade timmar på varje psalm. Det var en lärorik tid i en stor, men väldigt snäll församling. Det blev en otroligt bra start för mig.

Har du bakgrund inom kyrkan?
Ja, jag är en frikyrkoräv. Har varit med i Missionsförbundet sedan barnsben. Min familj åkte runt mellan missionshusen. Mamma predikade, pappa spelade piano och vi fyra barn sjöng. ”Ödebybarnen” kallades vi, efter byn Ödebyn som vi bodde i.

Hur ser en normal vecka ut för dig?
Tisdag och torsdag är kördagar. Onsdag personaldag och fredag planeringsdag. Sedan jobbar jag varannan helg. Har gosskör på söndag. Inga begravningar, men dop och gudstjänster. Varannan vecka är jag bara ledig på måndagen och varannan lördag, söndag, måndag.

Vad är det bästa med att jobba inom kyrkan?
Om jag ser till mig som musiker, så är det att jag själv får musicera. Som musiklärare får du bara lyssna och hjälpa andra. Sedan tycker jag om mässan och mässmusiken. Det skulle nog vara svårt om man inte gjorde det eller hade någon form av tro själv.

Och det sämsta?
Att jobba kvällar och helger. Nu har jag bättre arbetstider, men tidigare jobbade jag tre av fyra helger och bodde ensam långt ifrån släkten. Då var det svårt att träffa vänner. Jag jobbade när de var lediga och vice versa.

Har du jobbat någon annan stans än i kyrkan?
Jag jobbade många somrar i en affär på Sydkoster. När vi flyttade tillbaka till Åmål (efter Linköping) jobbade jag flera år på Karlbergsgymnasiets estetiska musikprogram och hade kör och sångelever.

Kan du ge något exempel på när du känt att du gjort skillnad?
Ja, när jag tog över kören på gymnasiet i Åmål. De hade under en tid inte haft någon med körkompetens. Luciatåget året innan jag började var väldigt kaotiskt fick jag höra av eleverna. Det är ett väldigt stort luciafirande i Åmåls kyrka. Men när vi gjorde luciatåget året efter och det blev stående ovationer sprutade mina tårar. Eleverna hade fått revansch. 

När jag stängt skärmen gör jag en googling och ser jag att hon fick årets barnkörledarstipendium av Svenska Kyrkan Unga och Sveriges Kyrkosångsförbund 2022. Något hon inte alls nämnt. En sådan ödmjukhet måste man bara imponeras av.