Personal i fristående trossamfund tjänar betydligt mindre än kollegor i Svenska kyrkan. Det visar en ny kartläggning från Tidningen Vision. Men det här är mer än ett lönespann – det påverkar vilka som söker sig till yrket, hur länge de stannar och om de alls har råd att jobba kvar.
Tusentals kronor i skillnad – varje månad
Medianlönen för pastorer, präster, imamer och rabbiner i frikyrkliga samfund ligger runt 34 000 kronor. Föreståndare i större församlingar når knappt 40 000. Diakoner hamnar strax under 33 000, ekonomi- och bokföringskunniga kanslister något högre – medan ungdomsledare ligger runt 25 000.
I samtliga yrkesgrupper släpar lönerna efter Svenska kyrkans nivåer. Ofta handlar det om flera tusenlappar – varje månad.
Skillnaderna börjar i finansieringen. Svenska kyrkan har kyrkoavgiften – en stabil inkomstkälla. Frikyrkoförsamlingar bygger i stället mycket av sin ekonomi på frivilliga gåvor, kollekter och tionde. Det gör organisationerna känsligare för minskat medlemsantal, åldrande församlingar och allmän ekonomisk oro. En svajig kassa innebär färre timmar att bemanna – och lägre löner att erbjuda.
Svårt att konkurrera om kompetensen
När lönerna inte räcker till är det svårt att locka nya medarbetare – eller behålla dem man redan har. För unga som står inför studielån, höga hyror eller familjeliv blir det rationellt att söka sig till andra arbetsgivare.
Dagen rapporterar att frikyrkliga pastorer i snitt tjänar nästan 14 000 kronor mindre än präster i Svenska kyrkan. Det är en skillnad som inte går att ignorera i en vardagsbudget – och som kan styra yrkesval bort från frikyrkan, även bland dem som är starkt ideologiskt motiverade.
Långa utbildningar, låg avkastning
Att bli pastor, diakon eller kyrkomusiker kräver ofta flera års utbildning. Men om löneutvecklingen är svag minskar viljan att satsa. Frikyrkans vägval påverkas alltså redan i utbildningssystemet – i pipelinen.
Det finns dock hopp: flexibla utbildningar, praktiknära upplägg och mentorskap kan göra yrkena mer attraktiva. Men då krävs samarbete. Inte bara mellan samfund – utan även mellan arbetsgivare och lärosäten. Ungefär 1 100 församlingar med totalt 3 500 anställda ingår i avtalsområdet Trossamfund och ekumeniska organisationer. De flesta är små, ofta med minimal administration och svaga marginaler.
När kostnaderna stiger, måste man ofta dra ner på tjänstegrader. Det slår mot kontinuiteten – och minskar församlingens dragningskraft för nya, unga medarbetare.
Vad görs på avtalsfronten?
Det nuvarande kollektivavtalet löper till september 2025. Från oktober 2024 höjdes lägstalönen till 24 811 kronor. Vision räknar med att nästa avtal passerar 25 000-strecket. Men även om golvet höjs, är taket fortfarande långt bort. Det krävs mer än bara avtalssiffror för att göra något åt gapet till Svenska kyrkan.
Vad krävs för att det ska bli förändring? Starkare löner där det finns utrymme – absolut. Men viktigare är ofta helheten: möjlighet till heltidsarbete, karriärvägar inom församlingen, tydliga kompetenslyft och en känsla av att kunna påverka. Här har frikyrkan ett trumfkort. Många små församlingar är snabba, flexibla och närvarande. Om det kombineras med strategiskt ledarskap kan man erbjuda arbetsmiljöer som väger upp för det mindre lönekuvertet.
Kyrkjobb handlar inte bara om pengar
Lönegapet är verkligt – och i viss mån förståeligt. Men det är inte förutbestämt. Genom smarta avtal, klok resursfördelning och samverkan över gränser kan frikyrkliga samfund skapa arbetsplatser som håller. Då blir valet att arbeta i församling mindre en fråga om plånboken – och mer om kallelsen.
Källor: Tidningen Vision (30 juni 2025), Dagen (3 juli 2025), Arbetsgivaralliansen (avtalsinformation 2023–2025, samt “Avtal 2025”).