INTERVJU #5

Vi sätter oss vid varsin skärm en tisdag i slutet av oktober. Det som ska vara en intervju blir mer som ett samtal. Det råder inget tvivel om Roberts engagemang när det gäller att hjälpa människor att växa i tro. Men jag mina frågor och dem pratar vi utifrån.

Hur länge har du jobbat inom kyrkan?
Jag firade 20-årsjubileum i somras som pastor inom Svenska Missionskyrkan, som det hette – numer Equmeniakyrkan. Har varit verksam i tre olika församlingar. Började i Öckerö, Nimbus missionsförsamling som ungdomspastor. Efter bara något år blev jag föreståndare där. Stannade några år innan jag började i Sävedalens missionskyrka som föreståndare. Var kvar i åtta år innan jag kom hit till Betlehemskyrkan. Här har jag varit i sex år nu.

Hur kom det sig att du började jobba i kyrkan?
Jag är uppvuxen i Nässjö och Svenska Alliansmissionen. Mina föräldrar var och är med där. Men det är faktiskt musiken som förde mig in på pastorsbanan. I början av gymnasiet, på 90-talet, startade vi ett band, Attention. Ingen ville sjunga, så det fick jag göra, ha ha. Vi spelade i kyrkor och i konceptet ingick att berätta om sin tro och det föll på min lott som sångare. Det började gå bra. Vi gav ut skivor, turnerade i Skandinavien och gjorde även en sväng till USA. Jag fick känna glädjen och delandet när jag berättade om min tro. Det gjorde att jag började fundera på hur det skulle vara att jobba inom kyrkan. Så småningom gick jag Svenska Alliansmissionens pastorsutbildning, samt läste ett år inom Missionskyrkan. När jag skulle börja i Betlehemskyrkan med så många anställda kände jag att jag behövde mer kunskap om att leda och fick då gå en chefsutbildning inom Svenska kyrkan.

Hur ser en typisk vecka ut?
Mina veckor ser väldigt olika ut. Jag är delegerad ansvaret för att driva utvecklingen framåt tillsammans med anställda och ideella, så det beror på vilka processer som är igång. Men stommen är att i början av veckan är det ofta predikoförberedelser. Onsdagen är personaldag med möten och planering. Församlingen består av tre kyrkor; centrum, Hammarkullen och Lövgärdet, där vi tillsammans är 20 anställda. Personalutskott och styrelsearbete på torsdagar. Söndagarna är de stora gudstjänstdagen. Då försöker jag medverka på något sätt, eftersom jag tror att det är viktigt att finnas i det nav som gudstjänsten är där alla människor möts och nya människor kommer. Annars är det en väv av mejl, telefonsamtal och möten med en mängd människor för att bygga en verksamhet som lockar göteborgaren att vara med och växa i tro.

Har du jobbat någon annanstans än i kyrkan?
Ja, jag jobbade inom kommunala musikskolan som musiklärare ett tag.

Vad är det bästa med ditt jobb?
Att få möta människor som är öppna för att prata om tro. Att jag får vara den som man går till och känner – här kan jag sätta mig ner och berätta om mitt liv. Att självklart få finnas med människor i deras växtprocess.
Sedan är det fantastiskt att få vara med och forma en verksamhet. Som helhetsansvarig har jag ett fågelperspektiv och stora möjligheter att få göra det.

Och det sämsta?
Som föreståndare är jag den som alla går till, om något inte fungerar eller om det har uppstått en konflikt, då förväntas jag hjälpa till eller medla. Det kan vara tungt ibland. Och så det som alla inom församlingsarbetet beskriver – det gränslösa, att du inte vet när du är färdig. Att det alltid finns något mer du kan göra. Då är jag tacksam över att jag ha ett stort antal medarbetare. Vi kan hjälpa varandra med detta.

Har du något exempel på när du kände att du gjorde skillnad?
Senast nu i söndags faktiskt, när jag anordnade en retreatsöndag. Det är en heldag, som vi har några gånger per termin, med ett tema som utgår från ett viktigt ämne där gudstjänsten är en del av helheten. I söndags fick vi välkomna många nya människor som inte hade någon bakgrund inom kyrkan eller vana från gudstjänstliv, men som längtar efter fördjupning och stillhet. Efteråt var det flera som kom fram och tackade, rörda till tårar av någonting de fått med sig. Det är vid sådana tillfällen jag känner att jag får vara med och tillgängliggöra de skatter som kyrkan har. Att förbereda och genomföra någonting när man märker att folk vill komma, blir berörda och får med sig någonting, vi bygger en relation som förhoppningsvis leder till fler möten och samtal om tro. Det känns djupt meningsfullt.

Frågorna är slut, men samtalet skulle kunna fortsätta länge till. Robert lyssnar lika engagerat som han pratar. Nästa gång jag besöker Göteborg får det bli ett besök i Betlehemskyrkan.