INTERVJU #4

En gråregnig dag, i alla fall på min sida datorskärmen, möter jag en sprudlande pedagog. Med min kopp kaffe och Annas positiva utstrålning försvinner de grå skyarna snart ur mitt sinne. Jag börjar som jag brukar:

Hur länge har du jobbat inom kyrkan?
Jag har jobbat i Falu Kristine församling sedan 2005 och tre år i andra församlingar dessförinnan. 

Hur kom du in i kyrkans värld?
Jag är född in i kyrkan. Växte upp i Mariestad och Marieholmskyrkan. Deltog i allt från söndagsskola och kör till kyrkans ungdom där jag också blev ledare. Efter gymnasiet gjorde jag ett diakonalt år i Växjö. Där fortsatte jag på ett vikariat i ett år som församlingsassistent. Sedan utbildade jag mig till lärare och arbetade som det några år. När jag skulle börja jobba igen efter att barnen kommit fanns det inte så många lärartjänster. Då ringde någon och frågade om jag inte kunde vikariera två veckor som församlingspedagog. Det kunde jag. Det förlängdes till fyra veckor, sedan till ett halvår och nu har det gått sjutton år, ha ha.

Har du haft fler jobb utanför kyrkan och har du i så fall nytta av det nu?
Ja, jag har sommarjobbat en hel del inom vården och på gruppboenden. Det har jag absolut nytta av i mitt jobb nu, i mötet med människor, både vad det gäller struktur och tydlighet. Jag tror att man har nytta av allt man gjort och att man lär sig av alla människor man möter.

Hur ser en vecka ut för dig?
Det ser ganska olika ut, men det som är återkommande är att på måndagar har jag öppen förskola på Stefansgården. På tisdagar är det dagledigträff eller promenad och då får jag träffa de som är lite äldre, 75 + sådär. Onsdagar är mötesdag. På torsdagar är det ”Himmel och pannkaka”, vår vardagsgudstjänst för föräldrar och barn, med pannkaka förstås. På fredagar är det öppen förskola igen. Annat jag gör är att jobba mot skolan, gör bibeläventyr och har jul- och påskvandringar. Ibland håller jag också i en sorgegrupp och är med i en dopgrupp.

Vad är det bästa med ditt jobb?
Ja, det är ändå människorna. Mötet med församlingsmedlemmarna, sången med barnen, och att få träffa mina härliga kollegor. De är så kompetenta, roliga och kreativa. Att samtidigt få sprida tro, hopp och kärlek gör det extra meningsfullt. Jag tycker att mitt jobb är väldigt roligt.

Finns det någon baksida av myntet?
Ja, det här jobbet kan svälla och spreta åt alla håll och kanter, så att sätta gränser har jag fått jobba lite med. 

Kan du ge något exempel på när du kände att du gjorde skillnad?
Under pandemin blev många ensamma människor väldigt ensamma. Då gjorde vi julpåsar med en hälsning, några julsaker och något gott som vi gick runt och hängde på deras dörrar. Det fick vi en enorm uppskattning för. En liten sak kan betyda så mycket för en människa.

Innan vi avrundar vårt samtal berättar Anna hur glad hon är att vara del av kyrkan som mötesplats. Att se hur människor träffar varandra och sedan fortsätter umgås i vardagen. Hon strålar verkligen och jag förstår vad Tomas Sjödin menar med att hitta sin rätta plats.