Vi går till kyrkan och dess olika verksamheter för att få gemenskap och något själsligt till livs. Kanske minska vår stress och få vår energi påfylld. Men hur är det för dem som ska leverera detta? De som jobbar inom kyrkan?
Enligt den artikel som Kyrkans Akademikerförbund publicerade i början av mars är präster och diakoner två av de yrkesgrupper som löper störst risk för stressrelaterad ohälsa i vårt samhälle. För kyrkoherdar är risken ännu högre. Det är Försäkringskassans rapport Sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser artikeln hänvisar till (länkar nedan).
I artikeln säger Bror Holm, ordförande för Kyrkans Akademikerförbund, bland annat att ”…präster och diakoner ingår i gruppen kontaktyrken som arbetar med människor men andra riskfaktorer bidrar också såsom obetald beredskap, ständig tillgänglighet – även på fritid och under semester. En belastande arbetsmiljö i ett bristyrke med mycket helgarbete och snåriga arbetstidsregler som innebär svårigheter att få ut inarbetad tid och semester”.
När undertecknad gjorde intervjuer av ”kyrkjobbare” var det som var genomgående, på den negativa sidan, arbetets omåttlighet och svårigheten med att sätta gränser för hur mycket man jobbade.
I vidare samtal med människor som jobbar i kyrkan har samma undertecknad noterat många synpunkter. Här följer några.
Den svåra uppgiften för kyrkoherdarna med allt större pastorat med många anställda är att de ”ska hantera lokaler, lagar och regler, konflikter och alla dessa människor” och att ”kyrkoherden måste ha ett stöd i en styrelse som vågar ta tuffa beslut. Om kyrkorådet kommer från en mindre plats med många lokala känningar vågar men inte ta dessa beslut, (sälja fastigheter, avskeda personal)”, samt att det från ”kyrkoråd finns ofta ganska oklara förväntningar. Ibland uppmärksammas sådant som syns utåt, som till exempel utdelning av matlådor och kläder, medan krävande samtal sker i det fördolda”.
När diakonens arbetssituation kommer på tal nämns saker som att hen har ett ”…omöjligt uppdrag.Välfärdssamhället har förändrats stort under en lång tid, vilket gör att många hamnar mellan stolarna” och att ”Många diakoner har också ansvar för att ordna mycket annan församlingsverksamhet som man inte enkelt kan lägga åt sidan”.
Det gemensamma bland dem undertecknad varit i kontakt med (flera olika yrkeskategorier) är att man upplever en brist på struktur och möjlighet till återhämtning, att det är en kultur där det är norm att jobba för mycket. När man jobbar med något man brinner för på djupet i kombination med en ständig/stor tillgänglighet och många sociala kontakter kan det vara svårt att sätta gränsen för vad som är jobb och vad som är du, som person.
Det finns ett enormt engagemang kring detta bland de som jobbar i kyrkan och många kloka tankar om vad det behövs för åtgärder.
Här är ett axplock:
- ”En bra regel är tror jag AA bönen. Hjälp mig att se vad jag kan göra och inte och inse skillnaden”
- ”Att definiera vad som är arbete och inte”.
- ” Det är viktigt att ha några andra intressen, gärna någon fysisk aktivitet”
- ”Var noga med planeringen. Där måste fritiden och familjen också finnas med.
- ”Arbetsgivaren borde i högre grad vara inblandad och ta större ansvar då medarbetares lediga dagar försvinner och säga vilka uppgifter som måste tas bort och då nya uppgifter tillkommer måste något annat plockas bort”.
- ”Ligga steget före i rekryteringar. Det är inte en oförutsedd händelse att en medarbetare går i pension, eller är föräldraledig”.
- ”Några saker arbetsgivaren kan göra är att notera när någon inte verkar prioritera återhämtningspunkterna i arbetsdagen som friskvård och pauser”.
- ”Kyrkan måste i stort föra ett resonemang om relationen till välfärdssamhället, på både ett praktiskt och teologiskt plan. Vad innebär välfärdssamhällets förändring utifrån kyrkans uppgift?”
- ”Ge tid och utrymme för diskussioner i grupp kring de stressrelaterade frågorna”.
- ”Den som har mycket övertidstimmar förväntas ofta själv stryka bland uppgifterna. Men vad ska strykas? Här behövs hjälp av arbetsledaren”.
- ”Tänk på att du är människa, inte Jesus”.
Listan skulle kunna göras betydligt längre. Här finns en stor kunskapsbank, men många känner det som att de är ensamma i att lösa sina stressrelaterade problem. Det kanske är läge att starta diskussioner tillsammans i arbetslaget. Föra upp detta på mötesbordet och för verksamheten att ge tid för detta. Att få en förståelse för varandras (inklusive chefernas) arbetssituation. Tillsammans är enda vägen. Man ska hålla i många år och utan en god psykosocial arbetsmiljö blir verksamheten lidande. I värsta fall ingen verksamhet alls.
Ta hand om er och varandra.
Länkar med tips för att motverka stress och utbrändhet:
anvandbart_nr2-16.pdf (arbetsmiljoforskning.se) s.7-9
Alla har rätt att må bra | Kyrkans Akademikerförbund
AD-A arbetsplatsdialog (arbetsplatsdialogen.se)
Checklista: Undvik negativ stress på jobbet (vision.se)
Motverka stress med rätt redskap – Suntarbetsliv
Kyrkans Akademikerförbunds artikel:
Försäkringskassans rapport:
Sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser (forsakringskassan.se)
Mattias Kronstrand
mattiaskronstrand@hotmail.com
